Catlady

[Åh, jag saknar Flizan]. Min älskade kisse! 

Man kan tycka att det är skönt att slippa en katt som jämt sover på ens kläder, släpper en massa hår, springer runt som en galning och alltid jamar och vill gosa med en. Nu saknar jag det. Hon satt alltid med en när man åt, och åt alltid samtidigt som vi, kom när man kallade på henne och var alltid där. Nu när Simon är borta har jag ingen att sova med. Inte ens en katt. Flizan som alltid låg vid min sida.. eller på min mage.

Ärligt talat har jag aldrig förstått det här med kärleken till husdjur, speciellt inte små djur som katter. Trodde bara att människan i fråga överdrev när denne berättade om det. Men det är helt sjukt hur mycket man kan sakna ett sånt här litet djur. Går nog inte en dag utan att jag tänker på henne.