Jag vill börja om på nytt

Jag har alltid tyckt om att skriva. Det är väl en av anledningarna till varför jag studerar till journalist.

Att blogga har alltid varit en stol del av mitt liv, oavsett om jag gjort det seriöst eller bara för att skriva av mig. Men när bloggandet började dala, och allmänheten tappade intresse så gjorde jag också det. 

Men nu vill jag börja om på nytt. Jag vill fortsätta skriva om mitt liv – som en dagbok på internet. Nej, det är inte särskilt intressant eller uppseendeväckande. Jag vill inte blogga med målet att bli stor och jag vill inte nischa min blogg för att försöka uppnå något sådant. Jag vill blogga för att skriva, för att kunna kolla tillbaka och för att dela med mig av de ord jag formar vid tangentbordet. 

Grejen är bara att det lätt blir tråkigt när man bara bloggar "för sig själv". När det är som om man pratar med en vägg. Men det är svårt att generera intresse när man inte har en nischad blogg, ett glamoröst liv eller ursnygga bilder. 

Det var bara lite funderingar jag hade. För den här bloggen kommer inte innehålla mer än det som försiggår i en 21-årings vardag. Jag kommer att skriva vad jag gjort under dagen och vad jag har för planer i helgen. Jag kommer lägga upp kassa iPhone-bilder eftersom jag inte orkar släpa på en tung systemkamera.

Jag vill vara konkret i mitt bloggande. Hålla samma stil på mitt content liksom. Det är dock ganska omöjligt när den här bloggen funnits i cyberrymden i sju år. Och om ni rotar igenom arkivet, så kan jag lova att ni hittar många godbitar från en ung och vilsen Kaka.

 

300317

Yo! Jag har ingen koll på dagarna längre, men tydligen är det torsdag.

Det skrämmer mig att dagarna går så fort. Jag vill inte att praktiken ska ta slut, samtidigt som jag bara vill ha helg så att jag kan sova ikapp. Men det önskar väl alla, oavsett om man älskar sitt jobb eller inte. Hur som haver så är jag dötrött. Vaknar aldrig utvilad, och har sovit halvdåligt de senaste dagarna. 

Annars är det bra. Väldigt bra! Jag lever på lyckorus, prestationer och choklad. Och kaffe. En jävla massa kaffe. Det här är ingen konstruerad fejklycka, utan nu är det faktiskt på riktigt. Trots hemlängtan ibland och viss ångest. Men jag saknar inte Kalix. Jag kan sakna saker som människor, kyrkan och min lägenhet. Men Kalix i sin helhet kan jag för tillfället klara mig utan. Och på tal om det, så vet jag att Kalix alltid kommer finnas kvar, och det kommer alltid vara mitt hem. Oavsett om jag flyttar hit ner till Stockholm eller någon annanstans. Om jag inte sagt det tidigare, så lutar det mot att flytta ner. Grejen är bara den att det är ett sådant stort beslut att ta. Så jag drar ut på det. Jag väntar tills min examen är riktigt nära, och bestämmer mig sen. 

 

270317 - Mysigaste outfiten ever

Yo! Låt mig bara tipsa om en sak. Det här fluffiga setet från Cubus. 


Liksom, SER NI, HAR NI SETT NÅGOT MYSIGARE? Nej, jag tror inte det. Det är det fluffigaste fluff ni någonsin kan tänka er. Supermysigt att krypa in i denna outfit efter en lång dag i storstaden. Ihopkrupen i soffan med en bra bok. Ja, det beskriver mina kvällar.

För en person som är frusen (ja,jag) så passar detta perfekt. Jag märker nu när jag skriver att jag nog blivit arbetsskadad. Använder mig av kommersiella uttryck? Det var inte meningen att det här skulle vara ett "köp-det-här"-inlägg...

270317 - Ny vecka

Godmorgon! Måndag idag. Trött, men taggad. 

Idag är jag stolt över mig själv igen. Jag lyckades spendera större delen av lördagen på Mall of Scandinavia. Själv. Jag hittade dock ingenting att köpa, så det var tråkigt. Å andra sidan var det kul att strosa runt i affärerna och inte känna mig en gnutta ångestfylld. Sen åkte jag in till stan, och gick in på varenda jäkla affär (som om det inte var nog med Mall of Scandinavia liksom) men hittade ingenting då heller. Så jag gick hem tomhänt. 

Annars så köpte jag mig ett par nya lurar i fredags. Ett par Urbanears ADV Wireless. Kan vara det bästa köpet ever! Skönt att slippa en sladd som trasslar. Har aldrig varit ett fan av bluetooth-hörlurar – men dessa är verkligen värt de få hundralappar man får betala för dem. Mina gamla Urbanears-lurar gick ju sönder efter några års troget lyssnande. Mina nya är vita, vilket är jobbigt pga smink. Men de var mycket billigare än de andra färgerna av någon anledning – så ja, det var värt det. 

Och jag var på Hillsong Church Stockholm i söndags! Ni anar inte hur mäktigt det var. Jag var helt mållös. För er som inte vet vad Hillsong är så räcker det med en snabb googling. Men kort sagt är det en kyrka, som också beskrivs som modern och ungdomlig. Mitt hjärta kommer alltid att tillhöra Nederkalix Församling och det kommer alltid vara mitt hem, men jag har alltid velat prova på Hillsong. Det har jag nu gjort, och jag kommer definitivt, utan tvekan, att komma tillbaka till dem under min tid i Stockholm. Supertrevliga människor, bra musik och en påtaglig närvaro av tröst och trygghet. Jag fick höra att jag var modig som dit själv, utan någon tidigare anknytning till kyrkan. Ja, jag är modig. Jag var modig som gick dit själv. Bara Gud vet hur mycket styrka det krävdes att gå dit. 

Nu märker jag att jag berättar om min helg i en icket kronologisk ordning. Men skit samma. Jag var ut med Matilda i fredags. Det var superhärligt, och vi hade kul trots ett O'learys fyllt av folk över 40 år. Vi fuldansade, sjöng högt och bara släppte loss. 

För att återkomma till nutiden så är Sandra äntligen tillbaka. Hon har ju som sagt varit i Sri Lanka en vecka, vilket inneburit att jag varit själv hemma hos henne. Känns bra att ha någon att komma hem till efter jobbet igen, haha! 

KTHXBYE. Vi hörs när vi hörs.


Min vanliga kontorsselfie... samma pose, olika dagar. Kanske till och med olika veckor. I don't even know.


240317 - Jag älskar Stockholm

Hello! Long time, no see. Men det var väl ingen skräll? Som vanligt blir det svårt för mig att sammanfatta vad jag gjort under tiden jag inte skrivit här.

Jag trivs iallafall så bra här i huvudstaden – men min praktiktid här är snart slut. Trivs med min älskade roomie Sandra. Vi klickar så otroligt bra som roomies, trots att vi är så lika på många sätt! Nu är hon dock på utomlandsresa, i Sri Lanka. Och jag saknar henne på ett obeskrivligt sätt, trots att hon bara varit borta i drygt en vecka. Saknar liksom att berätta om mina arbetsdagar för henne. Men men! Hon är snart tillbaka. Och då ska vi njuta av den tid vi har kvar tillsammans som roomies (haha, jag skojar inte, vi båda börjar gråta vid tanken på att jag snart måste åka upp igen). 

Jag har hunnit vara upp en sväng förresten! Vet ni hur stolt jag är över det faktum att JAG pallade flyga upp helt själv? För en person som lider av generaliserat ångestsyndrom så är det stort. Jag överraskade iallafall min kära S. Har aldrig sett honom så förvånad som när jag stor i dörröppningen. Vi hade en mysig helg iallafall, fyllt av mello-mys och kärlek. Cheesy? Ja, vi är ett typical par som man själv hatar. 

Praktiken går superbra. Jag trivs, men det visste ni redan. Beslutsångesten är dock stor. Jag vill flytta ner när jag tagit examen, för jobbmöjligheten finns. Men det blir en sådan enorm förändring – och det som gör mest ont är det faktum att jag måste flytta 100 mil från den jag älskar. Och från kyrkan, och alla mina älsklingar där. Min trygghet liksom.

S har varit ner också. Vi gjorde inte så mycket. Var på bio och såg Fifty Shades, gick någon runda på stan och bara myste hemma i Sandras lägenhet.

Jag har säkert mycket mer att skriva. Men jag sätter punkt här. Jag vet inte om jag har många bloggläsare kvar, men ni som är kvar, let me know!


Det är inte ofta man ser mig le såhär. Men lyckoruset jag får av att jobba med något jag älskar och brinner för håller sig kvar både efter jobbet och över de lediga helgerna. Här var jag och S på bio, och hade datenight.