Carolina "Kaka" Bäckström

310115 - "Är inte du mer värd än dem?"
Det är fredag idag. Jag har promenerat till jobbet med Kent i lurarna - ingen kan sätta ord på mina tankar så som de kan. Det tar exakt 37 minuter att gå till jobbet, 37 minuter av funderingar och tankar jag inte kan sätta på plats. Efter några meter började det snöa... det snöade så mycket att jag fick svårt att se vart jag satt mina fötter. Men jag kan vägen. Jag behöver inte se, för jag vet exakt när vägen svänger och när övergångsställena kommer. Ren rutin. Det är en lampa som är trasig efter vägen, en lyktstolpe. Jag brukar fundera när den ska lagas. Om den SKA lagas. Om den KAN lagas. Vissa saker är trasiga, endel går inte att lappa ihop hur många gånger man än försöker. Tillslut är det trasigt igen. Tillslut står lampan bara där och blinkar i takt med mina steg när jag promenerar förbi. Lampan behöver säkert nya kablar, den behöver tas isär och kopplas om på nytt. Kanske till och med ersättas med en ny lyktstolpe.

 



290115 - "Se på himlens fåglar"
Yo! Jag måste verkligen börja blogga mer. Annars har jag ju ingenting att kolla tillbaka på! 

Idag har jag iallafall inte gjort så mycket... vaknade vid klockan 11. Har varit förbi mina föräldrar samt till skolan (jaja, vi har tagit studenten men vi tycker om våra lärare iallafall) med Peter för att prata lite med vår gamla lärare. Efter det for jag hem, la mig i sängen för att se Pretty Little Liars men även för att skriva lite på diverse saker jag håller på med. Under gårdagen väcktes mitt intresse för skrivandet igen! Plötsligt har jag lust till att skriva allt möjligt. Jag skojar inte, jag skulle lätt kunna skriva en hel bok nu. Jag har så mycket inspiration och så mycket idéer! Den här känslan har jag inte haft sen jag gick i högstadiet och faktiskt fick utöva min kreativitet i form av ord på papper. Under gymnasietiden fick man ju aldrig skriva noveller eller liknande, så min lust till det försvann helt och jag glömde helt bort att jag faktiskt tycker om det. 

Annars rullar livet på som vanligt. Jag kan dock inte sova längre, antingen sover jag dåligt eller så sover jag inte alls. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på men jag har mina aningar. Jag tror att jag hamnat i en rejäl svacka igen vilket även utlöst mitt maniska beteende. Har tänkt att jag ska ta tag i det innan det går för djupt in i måendet, men jag ska jag vara ärlig så orkar jag inte riktigt och vet inte heller vart jag ska börja. Pratade med en väldigt uppskattad person till mig igår vilket hjälpte mig att sätta ljus på saker och ting. Det är fascinerande att någon kan känna en så väl utan att egentligen knappt göra det alls. 

NYA SKOR - just det, jobbet har produktionsgala om någon vecka så till det har jag köpt en superfin svart långklänning och nya klackar.
 
15 år igen

När det känns som du har väntat sen du var barn
På att någonting ska hända, på närkontakt av något slag
När det känns som om du gjort allt sagt allt men inte får några svar
När det känns som om ditt bästa inte är tillräckligt bra
När fördämningarna brister och du håller tillbaka en stormflod
När verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod
Dom säger: Allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår
Det är politisk propaganda från järnridån
Känner ni som jag sträck upp era händer

Det är fler än du & jag
Som förlorat nåt vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam

Och det här är ingen mardröm, det är ingen fas
Det här är nåt som händer varenda dag
Det känns som om vi vaknat plötsligt i någon sorts skymningsland
Vi är levande döda, stapplar fram hand i hand
Och alla här vill leda
Men vi följer ändå blint
I ljuset från små skärmar kryper rädslan långsamt in
Över gatorna och torgen när butikerna har stängt
Upp för väggar genom fönster och ner i vår säng

Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst
Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig
Du vet hur jag känner, ja, jag känner ju som dig
Jag älskar dina pengar dina pengar älskar mig
Jag älskar dina pengar vem vill inte vara rik
Jag vill resa och se världen vem vill ha ett vanligt liv
Men jag älskar bara pengarna för pengar gör mig fri
Ta mig till refrängen nu
Åh känner du igen dig?

Det är fler än du & jag
Som förlorat nån vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam


jag känner mig som femton år igen men nu förstår jag inte hur jag klarat av det 

 
Spelar det längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll

-