Carolina "Kaka" Bäckström

090215 - INGEN har rätt att kommentera DIN KROPP
Idag letade jag efter en ny jacka. Jag provade flera stycken men tyckte inte riktigt att någon passade mig så jag stod och vred och vände mig i spegeln, ni vet, som man brukar göra när man provar kläder. En som jobbade i butiken kom fram till mig och frågade om jag behövde någon hjälp. Jag sa att jag inte riktigt tyckte någon jacka passade mig, de var lite för stora i armarna och över ryggen så det fick nog vara för den här gången, jag hittar ingen jacka jag riktigt tyckte passade mig.

"Jaha... vill du prova något från barnavdelningen" frågar kvinnan. Jag tackar vänligt nej och säger att jag inte hittade någon jacka i den stil jag ville ha där. (Här tar jag absolut inte illa upp eftersom att jag mycket väl skulle kunna ha kläder från barnavdelningen i vissa fall) "Du kanske ska börja äta mer" säger hon. Jag tittar storögt på henne och ursäktar mig, som om jag hörde fel på vad hon sa. "Ja... du kanske ska börja träna så går du upp i vikt". Jag ursäktar mig igen och säger i en lite mer otrevlig ton i vad jag tänkt mig att så säger man faktiskt inte. Du har ingen rätt att kommentera min kropp på det sättet! "Jaha... förlåt" säger hon nervöst och tystnar... "har du någon sjukdom eller.....?" säger hon och lägger huvudet lite på sne. Jag blir helt förstörd, hela jag kokar av ilska. Nu ryter jag till och säger argt att jag inte har det, jag har bara alltid varit smal och att hon oavsett, återigen, inte har någon rätt att tala till mig på det sättet. Hon jobbar ta mig fan i en butik! Hon jobbar med service! Bör tilläggas att denna kvinna var fullt vuxen, mycket äldre än mig och kan mycket möjligt ha familj och barn hemma. Jag vet inte om hon var ny på jobbet, inte hade en bra dag eller om det låg någon logisk förklaring bakom hennes bemötande. 

Jag blir förbannad, tar de jackor jag provat och hänger tillbaka dem från det stället jag tog dem ifrån. Efter en stund kommer hon med ett par träningstights till mig och säger att "dessa är jättebra! De kan du använda när du börjar träna!". Jag orkade inte säga något men inombords reagerade jag på tidsformen hon använder. NÄR jag börjar träna. Inte OM jag börjar träna. Inte NÄR JAG VILL eller OM JAG VILL börja träna - utan NÄR jag börjar träna. Till sanningen tillhör det faktum att jag faktiskt tänkt börja träna igen, men det sa jag ju självklart inte till henne. Hon bad iallafall om ursäkt när jag höjt rösten åt henne och sagt att jag känt mig otroligt förolämpad... Sedan funderade jag även om den kvinnan skulle våga säga så åt en lite överviktig person. Mina föräldrar köpte själv skor och jacka men jag går argt därifrån efter att ha skrivit vad jag tycker om deras service i en liten feedback-station de hade. Vägen hem spenderades i vilda diskussioner med mina föräldrar - ingen har rätt att kommentera min kropp på det sättet. Ingen har rätt att kommentera NÅGON kropp på det sättet. 

080215 - väntar på ljus men mörkret härskar
Det är söndag idag... jag har inte gjort något vettigt idag, förutom att sjunga i kyrkan med kören och sedan äta på kina. Predikan vi fick höra var bra! Dagens präst är som alltid riktigt duktig på att predika. Det är inte många som fångar mitt intresse vid talan så som han har förmågan att göra.

I fredags firade vi Renée & Ida som är några utav de första som fyllt 20. Börjar få ångest när jag inser att det snart är min tur och jag har så mycket ogjort samtidigt som jag har så mycket kvar att göra. Jag kommer ihåg när jag inte ens fyllt 15 år och lovade mig själv att jag inte ska bli äldre än så.

Egentligen har jag ingenting att skriva, gör det mest för att jag är otroligt uttråkad och inte känner för att göra något annat. Jag borde egentligen göra något vettigt så som att städa, plugga körkortsteori, skriva på en jag och en till håller på med eller vad som helst. Jag har ingen motivation, lust eller ork. 

"varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?"