Carolina "Kaka" Bäckström

Heaven help me
Sitter hos Olivia. Utan Olivia, utan någon av mina vänner. HAHAAHA emo det lät. Nej men, aa. Det är så det är. Men dom har iallafall kul :) Jag är nämligen utelåst och ensam. Jättekul verkligen. Huvudsaken är att mina små vänner har kul iallafall, as I said. Sitter här och kollar igenom Olivias bilder, hehe. Ska väl fortsätta med det.. bye.

I'm Miss bad media karma


Hej, jag ser ut som en kanin,

Mitt Februari 2010
Mitt februari började och jag kämpade med att orka med skolan, jag visste ju att jag kunde om jag bara skulle orka. Omprov på omprov hela tiden. Jag fick börja göra endel prov muntligt istället, det gick lättare så. De flesta lärare pratade om att jag är en sådan person som är jätteduktig i skolan, som kan klara allt bara jag ville. Men jag ville inte, jag orkade inte, jag brydde mig inte förrän sista minuten. Det ångrar jag faktiskt, för fan vad jobbigt det var!

Oh, jag saknar mitt hår då jag ser sånahär bilder. Om jag inte var ensammen var jag med Sannna de flesta dagarna, vi försökte hålla våra tisdags-traditioner i liv.

Det kom ännu mera prov på tur. Olivia kom till mig och vi pluggade, dock så slutade det med att vi försökte göra armhävningar eller situps. Kul hade vi iallafall, jag och Beckflicka.

Ida fyllde år, jag och massa till var där och hade jättekul. Åt tacos, såg på filmer, lekte Amir & Kissie! Fotade massa gruppbilder, skrattade, pratade och umgicks. Minna hade sotat mina ögon med svart ögonskugga. Senare på kvällen fick jag gå hem själv, jag som brukar vara rädd hoppades istället på att något skulle hända. Jag minns att jag hoppades att jag skulle bli påkörd av en lastbil eller så, haha fett patetiskt. Jag skrev ett inlägg om att jag älskade mina vänner, att jag bad om ursäkt om jag någonsin hade gjort något dåligt mot dem. Jag skrev även ett inlägg om att jag hade tre mobiler, en var min egen och de andra två var mina föräldrars ifall pengarna på min egen skulle ta slut. Vad fan var det för fel på mig då?! Seriöst, jag var verkligen patetisk.

Den nionde fick vi våra macbooks på skolan. Alla var glada och satt och geekade i längorna. Jag kände att jag började halka efter i spanskan, visste att mina föräldrar och mentorer skulle bli besvikna "för jag är en språkmänniska" enligt dem. Jag skrev inlägg som kunde låta såhår: "Jag somnade med tanken att allt var mitt fel. Kom änglar och ta honom till mig, för snart brinner hans hjärta någon annanstans. Jag somnade och drömde om allt vi kan göra. Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt. Här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt."

Jag tvivlade på vem jag själv var. Jag var rädd för att bli bortvald, vara ett andrahandsval. Jag undrade hur andras liv skulle se ut utan mig.

Jag "lanade" med Sannna. Vardagsrummet såg hemskt ut efter det!

Här var det faktiskt lite städat :))

Jag glömde min husnyckel dag på dag och blev alltid utelåst. Skolan gick lite bättre och jag hade VG i no, hade dock IG i slöjd. Jag såg barnfilmer på nätterna för att jag inte vågade sova. Vi hade prao, jag skolkade i fyra dagar och var på skolan en dag. Jag hade ju ingen praoplats eftersom jag inte orkat fixa det. Jag skrev ett inlägg om att folk skulle acceptera mig som jag var, annars kunde de dra åt helvete. Jag skrev att jag var less på att få höra skiten bakom min rygg, säg det åt mig istället. Jag tog inte åt mig längre, jag hade blivit starkare. Jag skrev att jag ville ha vänner som stod för mig och stod för den jag är de gånger jag inte orkade. Att jag ville ha vänner som var på min sida, vågade säga emot. Om de inte vågade det hade jag bestämt mig för att vara ensam. Jag kommer ihåg varför jag skrev det, haha. Jag umgicks med Ida lite mer, ungefär som vi gjorde 2009. Nawie <3