Saknar du Stockholm?
Jag spenderade drygt två och ett halvt år i Stockholm, om jag inte missminner mig. Varje gång det kommer på tal får jag frågan om jag saknar det. Senast bara för någon dag sedan.
Det korta svaret är JA. Jag saknar huvudstaden och allt den kunde erbjuda. Allt från shopping, nattklubbar, fester, restauranger, uteserveringar och jobbmöjligheter. Närheten till stora tillställningar, konserter och event. Jag saknar några av de kollegor och vänner jag fick på resan. Men mest av allt saknar jag såklart min Sandra - min bästa vän och soulmate. Hon jag bodde med under hela min tid där, världens mest fantastiska person. Ingen kan eller kommer någonsin komma i närheten av den obeskrivliga relation vi har.
Det korta svaret är JA. Jag saknar huvudstaden och allt den kunde erbjuda. Allt från shopping, nattklubbar, fester, restauranger, uteserveringar och jobbmöjligheter. Närheten till stora tillställningar, konserter och event. Jag saknar några av de kollegor och vänner jag fick på resan. Men mest av allt saknar jag såklart min Sandra - min bästa vän och soulmate. Hon jag bodde med under hela min tid där, världens mest fantastiska person. Ingen kan eller kommer någonsin komma i närheten av den obeskrivliga relation vi har.
Men jag saknar också mitt jobb. Jag saknar att jobba som journalist eller kommersiell redaktör... även om det rent personligt blev jobbigt på slutet när jag blev utbränd, drabbades av djup depression och fick min bipolär-diagnos.
Jag älskade mitt jobb så pass mycket att jag gick in i väggen. Varje dag fick jag vara kreativ, skriva och anta nya utmaningar inom mediebranschen. Ibland blir jag ledsen över att samma arbetsområde inte riktigt finns här uppe, lokalt där jag bor. Visst, jag kan skapa möjligheten själv, frilansa eller köra på själv - men ärligt talat har jag varken orken eller inspirationen. Mediebranschen i sig är speciell, och i det skede jag är i just nu känner jag inte för att jobba inom det. Det kan ändra sig i framtiden, men för tillfället är jag så himla nöjd på min nuvarande arbetsplats och det jag får möjligheter att göra. Jag trivs verkligen.
Ibland känns det tråkigt att jag inte jobbar med det jag utbildade mig till. Journalist alltså, eller något inom media. Men jag är ung, och jag har hela livet framför mig. Antingen fortsätter jag där jag är nu, eller så letar jag mig till en ny utmaning inom journalistiken igen låååångt framöver. Jag är jävligt duktig och vet att jag kan.
Jag fascineras över hur livet utvecklas, och jag hoppas så innerligt att jag snart får ta nästa steg med allt vad det innebär. Inte inom jobb eller karriär, utan snarare rent privat.
Jag älskade mitt jobb så pass mycket att jag gick in i väggen. Varje dag fick jag vara kreativ, skriva och anta nya utmaningar inom mediebranschen. Ibland blir jag ledsen över att samma arbetsområde inte riktigt finns här uppe, lokalt där jag bor. Visst, jag kan skapa möjligheten själv, frilansa eller köra på själv - men ärligt talat har jag varken orken eller inspirationen. Mediebranschen i sig är speciell, och i det skede jag är i just nu känner jag inte för att jobba inom det. Det kan ändra sig i framtiden, men för tillfället är jag så himla nöjd på min nuvarande arbetsplats och det jag får möjligheter att göra. Jag trivs verkligen.
Ibland känns det tråkigt att jag inte jobbar med det jag utbildade mig till. Journalist alltså, eller något inom media. Men jag är ung, och jag har hela livet framför mig. Antingen fortsätter jag där jag är nu, eller så letar jag mig till en ny utmaning inom journalistiken igen låååångt framöver. Jag är jävligt duktig och vet att jag kan.