Kemisk obalans i balans

Jag minns att de sa att man inte kan vakna glad varje dag. 
Att man inte kan ha solsken utan att regnet också finns. 
Det är bara så det är. 

Jag kan inte vara på toppen av världen, 
utan att också ha upplevt den mörkaste botten. 

Jag känner deras beröring djupare än bara på hyn. 
Som att varje cell i mig rusar. 

Det läkarna och psykologerna kallade kemisk obalans, 
har stabiliserats för ögonblicket bara här och nu. 

Av mig själv, för mig själv, bara sådär.