Idag kan vara en bra dag
Med knappt fem timmars sömn var det extra tungt att stiga upp imorse. Mardrömmarnas plåga gör sig påminda i mörka påsar under mina ögon. En kropp som knappt orkade ta sig ur sängen, och en ångest som bubblar inom mig. Trots det tog jag mig upp. Gjorde mina morgonrutiner och gick iväg till bussen, i ett regnigt Stockholm.
Inatt drömde jag att jag gifte mig. Men ingenting var som det skulle. Jag upptäckte att min bröllopsklänning var genomskinlig, och min kropp var täckt av färgglada tatueringar och tribaler. Någonting som inte alls är jag. Men trots det var jag ändå ganska lycklig, för jag skulle gifta med en person jag älskar över allting annat. Det var som om ingenting annat spelade någon roll ändå. Hans kostym var orange, och jag hatade det. Det spöregnade och jag grät över det dåliga vädret. Av någon anledning skidrade jag till platsen där ceremonin skulle ske, men skidorna gick av och plötsligt var det ingen snö längre. Allting gick åt helvete, jag mådde dåligt men samtidigt kunde jag inte bry mig mindre. För jag visste att all skit skulle vara värt det.
Jag vaknade sedan när alarmet ringde för femte gången, tröttare än tröttast. Smsade Simon direkt om min konstiga dröm, och han skrattade. Det gjorde jag också. Det var inte en av de mardrömmarna jag brukar ha, och även om det inte låter läskigt nu när jag skriver ner det, så var det ett sådant obehag blandat med lycka.
Sömnen må påverka mig – men jag känner ändå någon typ av lugn. Med vetskapen om att jag får varva ner och jobba hemifrån imorgon kan jag ta den här dagen hur som helst. Möjligheten finns att oväntad ångest golvar mig, men jag är beredd på det och vet att det kan hända när som helst.
Idag kan vara en bra dag. Jag ska iallafall göra allt i min makt för att försöka göra det till något bra. Jag vet att det blir bättre, kanske inte idag eller imorgon. Men i sinom tid. Jag är van vid att må dåligt, jag är van vid att ha återkommande depressioner och jag vet att det blir bättre. Allting löser sig tillslut. Idag är en sådan dag där jag tror lite extra på det. Att det löser sig. Jag är påväg uppåt, men är samtidigt medveten om att det när som helst kan förändras för att sedan återgå till något bra igen.
Jag var inne tidigt på jobbet idag. Som vanligt. Det innebär också att jag kan gå lite tidigare för dagen, vilket är skönt. Idag har jag minst tre idéer på artiklar att skriva. Får se om jag får ihop det. Jag tar det som det kommer och försöker inte att pressa mig själv för hårt. Jag vet att jag behöver vila, och egentligen inte bör jobba 100%. Men jag är envis, och jag vet att jag klarar det oavsett vad auktoritetspersoner varnar mig om. Jag har varit här förut, jag vet hur jag hanterar det. När jag behöver sakta ner, så kommer jag att göra det.
Jag älskar mitt jobb. Jag älskar det jag gör. Jag är en grym journalist som alltid gör bra alster. Det är inte något jag intalar mig själv. I know that for a fact.
"Självförtroendet är det inget fel på, Carolina" sa hon.
Inatt drömde jag att jag gifte mig. Men ingenting var som det skulle. Jag upptäckte att min bröllopsklänning var genomskinlig, och min kropp var täckt av färgglada tatueringar och tribaler. Någonting som inte alls är jag. Men trots det var jag ändå ganska lycklig, för jag skulle gifta med en person jag älskar över allting annat. Det var som om ingenting annat spelade någon roll ändå. Hans kostym var orange, och jag hatade det. Det spöregnade och jag grät över det dåliga vädret. Av någon anledning skidrade jag till platsen där ceremonin skulle ske, men skidorna gick av och plötsligt var det ingen snö längre. Allting gick åt helvete, jag mådde dåligt men samtidigt kunde jag inte bry mig mindre. För jag visste att all skit skulle vara värt det.
Jag vaknade sedan när alarmet ringde för femte gången, tröttare än tröttast. Smsade Simon direkt om min konstiga dröm, och han skrattade. Det gjorde jag också. Det var inte en av de mardrömmarna jag brukar ha, och även om det inte låter läskigt nu när jag skriver ner det, så var det ett sådant obehag blandat med lycka.
Sömnen må påverka mig – men jag känner ändå någon typ av lugn. Med vetskapen om att jag får varva ner och jobba hemifrån imorgon kan jag ta den här dagen hur som helst. Möjligheten finns att oväntad ångest golvar mig, men jag är beredd på det och vet att det kan hända när som helst.
Idag kan vara en bra dag. Jag ska iallafall göra allt i min makt för att försöka göra det till något bra. Jag vet att det blir bättre, kanske inte idag eller imorgon. Men i sinom tid. Jag är van vid att må dåligt, jag är van vid att ha återkommande depressioner och jag vet att det blir bättre. Allting löser sig tillslut. Idag är en sådan dag där jag tror lite extra på det. Att det löser sig. Jag är påväg uppåt, men är samtidigt medveten om att det när som helst kan förändras för att sedan återgå till något bra igen.
Jag älskar mitt jobb. Jag älskar det jag gör. Jag är en grym journalist som alltid gör bra alster. Det är inte något jag intalar mig själv. I know that for a fact.
"Självförtroendet är det inget fel på, Carolina" sa hon.