Det börjar bli jobbigt nu
Hello! Long time, no see. Jag känner för att skriva ett sådant kryptiskt inlägg som ingen egentligen förstår.
Livet rullar på. Och jag älskar fortfarande mitt jobb. Det är semestertider nu, och jag är ungefär den enda som inte har semester. Men det blir ju så, speciellt om man brinner för det man gör, då vill man inte riktigt vara ledig.
Men det börjar bli jobbigt nu. Jag är så trött, och vill bara sova. Helst hela tiden. Veckorna består av jobb, after work, tv-serier och sömn. Jag har varit upp till Kalix & Haparanda alldeles för många gånger, och har därav skippat välbehövlig vila och bara-vara-tid. Var så nära på att boka en resa upp imorgon, bara för att det egentligen var tänkt att Simon skulle komma ner och det inte blev av. Jag med mina förväntningar och mitt kontrollbehov klarar inte av att planerna förändras. Usch, ibland orkar man bara inte med sig själv.
Jag älskar Stockholm – och i det skede av livet jag är just nu skulle jag aldrig byta det mot mitt liv där uppe. Det synsättet kan ändras när som helst, man vet ju aldrig. Men just nu är jag lycklig. Här. Det går upp och ner och lyckan blandas med hopplöshet och saknad. Jag mår bra och jag mår åt helvete dåligt.
Idag har jag inga planer. Jag vill bara hem och sova. Sova bort all saknad och ångest. Det går över. Det går alltid över.
"Det löser sig" sa en vis man till mig en gång. Det är många år sedan nu.
Livet rullar på. Och jag älskar fortfarande mitt jobb. Det är semestertider nu, och jag är ungefär den enda som inte har semester. Men det blir ju så, speciellt om man brinner för det man gör, då vill man inte riktigt vara ledig.
Men det börjar bli jobbigt nu. Jag är så trött, och vill bara sova. Helst hela tiden. Veckorna består av jobb, after work, tv-serier och sömn. Jag har varit upp till Kalix & Haparanda alldeles för många gånger, och har därav skippat välbehövlig vila och bara-vara-tid. Var så nära på att boka en resa upp imorgon, bara för att det egentligen var tänkt att Simon skulle komma ner och det inte blev av. Jag med mina förväntningar och mitt kontrollbehov klarar inte av att planerna förändras. Usch, ibland orkar man bara inte med sig själv.
Jag älskar Stockholm – och i det skede av livet jag är just nu skulle jag aldrig byta det mot mitt liv där uppe. Det synsättet kan ändras när som helst, man vet ju aldrig. Men just nu är jag lycklig. Här. Det går upp och ner och lyckan blandas med hopplöshet och saknad. Jag mår bra och jag mår åt helvete dåligt.
Idag har jag inga planer. Jag vill bara hem och sova. Sova bort all saknad och ångest. Det går över. Det går alltid över.
"Det löser sig" sa en vis man till mig en gång. Det är många år sedan nu.