Vila i frid Flizan

Har redan postat det här över min facebook, instagram, twitter och tumblr. De flesta vet redan detta. Jag kände att jag kanske borde lägga upp det här också. Dels för att några av mina vänner kanske inte vet och dels för att varför inte? Det må "bara vara en katt", men det var även min livskamrat en större del av mitt liv.

 

Under mindre än tjugofyra timmar märkte vi att min kära kisse inte var som hon alltid varit. Hon var inte jobbigt kelsjuk, jamade inte, kom inte springandes när man tog i dörrhandtaget och var helt enkelt inte sig själv. Sent på kvällen ringde min pappa och sa att vi måste komma över, han ringde i ren panik och trodde att Flizan tog sina sista andetag. Åkte dit så fort jag samlat mig.

Då min pojkvän skulle lyfta upp henne, som vi alltid gör så märkte han av ren slump att hon hade ett sår vid frambenen. Vi ringde veterinären direkt och pratade med henne, skickade bilder på såret, som tur var hade de jour, man kan alltså komma in när man vill. Veterinären hade misstankar om att det var en juvertumör, vilket senare visades vara rätt. Ville vi så kunde vi komma in direkt.

Speciellt honkatter kan tydligen ha tumörer i fleeera år utan att det märks, förrän det är försent. Flizan hade en tumör som hade spruckit för bara några dagar sedan. Jag bestämde mig direkt för att hon inte skulle behöva lida mer, alltså var mitt enda val att låta henne somna in. Hon gjorde aldrig något motstånd och somnade in direkt, bara det var ett tecken på att det ändå hade tagit slut sometime soon.

Jag och min familj hade henne i lite mindre än 10 år. Det är heller inte ofta en katt lever till femton års ålder. Så att det känns tomt hos mina föräldrar är ingen konstig sak. Nu är det ingen katt där mer som alltid ska sova på ens mage, ingen katt som dricker upp ens vatten, skräpar kattsand överallt eller väcker en genom att jama till sig uppmärksamhet. Det är förvånandsvärt tungt för mig men det gäller att bara acceptera. Hon har det bättre nu. Jag saknar henne redan. Att skaffa en ny katt känns lockande, men det kommer ändå aldrig bli likadant som att ha en liten Flizan.
 
#1 - Anonym

Förstår hur du känner dej. Flizan var ju inte "bara en katt". Hon var en jätte mysig katt tjej
Kram Sari

Svar: Ja :( Kram!
Kaka Carolina Bäckström

#2 - elina.

Usch vad hemskt :( <3