Våren borde göra en lycklig

Solen är äntligen här. Det gör alla glada. Människor införskaffar nya sneakers och unnar sig nya och dyra solglasögon. De steker i solen, kanske med en glass i handen.

 
Jag vill också göra det. Men jag orkar inte. Solen gör mig glad, men inte lyckligare. Just nu är jag långt ner i depressionens håla – och tycks inte kunna gräva mig upp, trots alla verktyg jag fått och alla sätt jag lärt mig. Jag har inte ens kunnat ta mig till jobbet de två senaste dagarna. Ångestattackerna löser av sig mellan artiklarna jag skriver, och händerna skakar över tangentbordet. Jag är så trött. Utmattad. Sliten. Och sedan får jag ångest över att jag inte ens klarar av det jobb jag så innerligt älskar och är bra på. 

Men jag vet att det blir bättre. Snart har jag en lösning på det här måendet. Imorgon ska jag både till läkare och psykolog. Jag har bara några möten kvar hos psykologen, och sedan kommer jag att slussas vidare inom sjukvården. Efter läkarmötet kommer jag jobba, sedan springa iväg till psykologen och sedan förhoppningsvis orka tillbaka till mitt skrivbord. På kvällen väntas eventuellt en ny tatuering – och jag är så taggad. Jag älskar känslan av tatueringsnålen på min kropp, och konsten som kommer därefter. 


#1 / / Henriette:

Det sägs att man blir starkare av alla erfarenheter.
Men eftersom jag vet hur det är att må dåligt är det inget jag ens skulle önska min värsta fiende. Kom ihåg att du är bra!