Det är synd att jag knappt fotograferar längre

Ni som känner mig, eller följt min blogg länge, vet att jag ofta sett världen från en kameralins. Att ha kameran i högsta hugg var en vardagsgrej.

Men någonstans så slutade jag. Och jag vet inte exakt varför. Trots att jag köpte en ny systemkamera. Jag vet inte om jag tappade intresset, eller inspirationen? Jag gick Samhällsprogrammet med inriktning media och kommunikation på gymnasiet. Efter det pluggade jag på Journalistlinjen på Kalix Folkhögskola. Idag arbetar jag som kommersiell redaktör. Och fotograferandet är, trots all media runt omkring mig, inte en del av min vardag. Det närmaste jag kommer fotograferandet är genom min iPhone. 

Det är klart att jag saknar det. Att hitta ett objekt eller en miljö att fotografera i, det var det bästa jag visste. Bevis på det finns i min fotokategori här på bloggen – Tar fram min kamera (ja, såklart en Kent-referens, som allting annat). Jag har tusentals bilder på hårddiskar, datorer och i fotoalbum. Jag älskade att göra långa reportage med skitsnygga bilder och porträtt under min tid som journaliststudent – och det var oftast det jag fick beröm för, mina bilder. Det var också de kurserna jag tyckte om mest.

Jag vet inte varför jag valt att lämna min kamera och utrustningen i Kalix. För intresset, eller snarare önskan, att fotografera finns kvar. Jag hoppas att jag tar upp det igen, och börjar rama in min värld i bilder.