150117 - Hundra år senare
Den här bloggen har funnits i cyberrymden sen 2010. Det är sju år sedan.
Idag tänkte jag radera den. Sen vände den tanken, och jag tänkte istället att jag startar en ny blogg. En ny blogg på en annan bloggportal. Men sen tog jag mitt förnuft till fånga och ifrågasatte istället mig själv och mina tankar. Varför ska jag starta en ny blogg? Varför ska jag radera något som kan liknas vid en dagbok, bara för att den är sju år gammal? Varför vill jag börja om på nytt?
Jag har skrivit så mycket dumma saker på den här bloggen. Inte dumma som är synonymt med elaka, utan snarare dumma som i en femtonårings rop på uppmärksamhet. Kanske är det därför som jag funderade på att begrava den här bloggen, för att ingen skulle se de pinsamma blogginlägg jag skrivit genom åren när jag försöker marknadsföra mina nya inlägg på mina sociala medier.
Men vem bryr sig egentligen? Alla har vi varit där. I tonårskriser och känslostormar. Så ni som klickar in på bloggen idag, ha överseende med att det ser lite knasigt ut i designväg. Sju år av bloggande har också fört med sig sju år av olika bloggdesigner, stilar, html-koder och röda trådar.
Och egentligen var det inte det här jag skulle skriva nu. Egentligen skulle jag berätta vad jag gjort idag (det vill säga ingenting egentligen) och vad som kommer ske i mitt liv de närmaste månaderna. Men jag tar det i ett senare inlägg. Oavsett vad så tänker jag låta den här bloggen leva vidare. Och jag kommer antagligen fortsätta med mina pinsamma inlägg. De kommer inte kännas speciellt anmärkningsvärda i stunden, men när jag tittar på dem en tid senare så vet jag att jag kommer sätta händerna framför ögonen och svära en ramsa av svordomar.
Så varsågod främlingar som Facebook-vänner. Gräv i mitt bloggarkiv! Som bandet Kent säger - "Ingen kommer minnas om 100 år".
Idag tänkte jag radera den. Sen vände den tanken, och jag tänkte istället att jag startar en ny blogg. En ny blogg på en annan bloggportal. Men sen tog jag mitt förnuft till fånga och ifrågasatte istället mig själv och mina tankar. Varför ska jag starta en ny blogg? Varför ska jag radera något som kan liknas vid en dagbok, bara för att den är sju år gammal? Varför vill jag börja om på nytt?
Jag har skrivit så mycket dumma saker på den här bloggen. Inte dumma som är synonymt med elaka, utan snarare dumma som i en femtonårings rop på uppmärksamhet. Kanske är det därför som jag funderade på att begrava den här bloggen, för att ingen skulle se de pinsamma blogginlägg jag skrivit genom åren när jag försöker marknadsföra mina nya inlägg på mina sociala medier.
Men vem bryr sig egentligen? Alla har vi varit där. I tonårskriser och känslostormar. Så ni som klickar in på bloggen idag, ha överseende med att det ser lite knasigt ut i designväg. Sju år av bloggande har också fört med sig sju år av olika bloggdesigner, stilar, html-koder och röda trådar.
Och egentligen var det inte det här jag skulle skriva nu. Egentligen skulle jag berätta vad jag gjort idag (det vill säga ingenting egentligen) och vad som kommer ske i mitt liv de närmaste månaderna. Men jag tar det i ett senare inlägg. Oavsett vad så tänker jag låta den här bloggen leva vidare. Och jag kommer antagligen fortsätta med mina pinsamma inlägg. De kommer inte kännas speciellt anmärkningsvärda i stunden, men när jag tittar på dem en tid senare så vet jag att jag kommer sätta händerna framför ögonen och svära en ramsa av svordomar.
Så varsågod främlingar som Facebook-vänner. Gräv i mitt bloggarkiv! Som bandet Kent säger - "Ingen kommer minnas om 100 år".
