030217 - Mot Stockholm
Jag sitter på Kallax just nu. Sitter som ett fjån och försöker hålla mig sysselsatt. Väntan i gaten börjar med att jag gråter ögonen ur mig för att det var jobbigare än jag trott att säga hejdå till S. Ett antal businessmen tittade på mig oroligt. Ungefär som att de ville hjälpa, eller fråga vad som hänt. Som tur är hade jag näsdukar i väskan, så jag kunde åtminstone sitta och gråta lite fint och smidigt.
Men det har ju inte hänt något. Bara en ung tjej som kommer sakna sin pojkvän galet mycket.
Och nu orkar jag inte tänka på det mer, för jag börjar bara gråta igen. Flyget är en halvtimme försenat, då därav försöker jag som sagt fördriva tiden med att kladda några ord på bloggen. Helst hade jag velat slå på The Sims 4 och spela lite, men det känns lite overkill när jag sitter här på flygplatsen. Jag har spridit ut mina ägodelar över fyra stolar här. Jacka, handväska, kameraväska osv. Jag är påväg ner till Stockholm för min praktik. Det ska bli jättekul, och jag är verkligen taggad! Vi stressade hit, eftersom att jag och S är så olika varandra man kan bli när det gäller tidstänk och stress. Jag stressade sönder medans S tog det lilla lugna, haha.
Jag hade kunnat skriva miljarder tecken till. Men jag känner att jag slutar här. Ska försöka dämpa separationsångesten och tårarna som bränner bakom ögonlocken med lite Kent i lurarna.
Men det har ju inte hänt något. Bara en ung tjej som kommer sakna sin pojkvän galet mycket.
Och nu orkar jag inte tänka på det mer, för jag börjar bara gråta igen. Flyget är en halvtimme försenat, då därav försöker jag som sagt fördriva tiden med att kladda några ord på bloggen. Helst hade jag velat slå på The Sims 4 och spela lite, men det känns lite overkill när jag sitter här på flygplatsen. Jag har spridit ut mina ägodelar över fyra stolar här. Jacka, handväska, kameraväska osv. Jag är påväg ner till Stockholm för min praktik. Det ska bli jättekul, och jag är verkligen taggad! Vi stressade hit, eftersom att jag och S är så olika varandra man kan bli när det gäller tidstänk och stress. Jag stressade sönder medans S tog det lilla lugna, haha.
Jag hade kunnat skriva miljarder tecken till. Men jag känner att jag slutar här. Ska försöka dämpa separationsångesten och tårarna som bränner bakom ögonlocken med lite Kent i lurarna.
