Blir så ledsen när jag bläddrar tillbaka

"Senare på kvällen fick jag gå hem själv, jag som brukar vara rädd hoppades istället på att något skulle hända. Jag minns att jag hoppades att jag skulle bli påkörd av en lastbil, haha fett patetiskt. Jag skrev att jag älskade mina vänner, att jag bad om ursäkt om jag någonsin hade gjort något dåligt mot dem.

Jag tvivlade på vem jag själv var. Jag var rädd för att bli bortvald, vara ett andrahandsval. Jag undrade hur andras liv skulle se ut utan mig"


Texten ovan kommer från det här inlägget, postat för sju år sedan. Det är så läskigt när jag läser det. Det är som om jag åker tillbaka i en tidsmaskin. Jag känner varje känsla som jag kände då. 

Jag var en sådan trasig tonåring. En trasig själ i jakt på lycka och gemenskap. Ärren i själen finns kvar, så också de på kroppen. Jag tror att de alltid kommer göra det, ärren i själen alltså. Det är liksom mina erfarenheter, och jag blir både starkare av dem, och svagare någon gång ibland.

Även om jag kan tyckas vara vuxen nu, så har jag en massa demoner att kriga mot. Jag tror att jag alltid kommer att ha det. Men jag tror också att varje individ här på jorden har det, mer eller mindre. Det gäller bara att hantera dem. Och jag är inte ledsen för det, för varje dag som går så lär jag mig något nytt. Jag lär känna mig själv bättre, vet hur jag ska hantera ångestfyllda situationer och kan förklara för nya människor hur jag är. För att vara ärlig från början liksom. Istället för att vara ledsen över att leva en dag till – så är jag glad för att jag får göra det. Jag får spendera en dag till med att bara leva livet. Med att bara lära sig nya saker varje dag. Om hur jag fungerar, hur livet fungerar och framför allt hur andra människor fungerar. 

Jag är så jävla djup och abstrakt när jag skriver sådant här, och det är inte säkert att någon ens förstår vad jag menar. Det jag egentligen vill komma fram till, för mig själv och andra, är att livet är förbannat jävla roligt om man bara kämpar lite. Tro mig, jag har varit på botten, och jag kommer med all säkerhet hamna där igen. Men ta steget och kämpa. Cause you can do it. Allting handlar om att tro på sig själv.