240315 - Längdskidor
"WHAAAT" tänker ni. "Har Kaka rört på sig???" och tro det eller ej, men det har jag! Som alla vet har jag lagt träning och allt som innebär att röra sig på hyllan för länge sedan. Egentligen älskade jag ju allting som hade med längdskidor, löpning och friidrott att göra men slutade när jag började högstadiet.
Men nu så! Efter skid-SM här i Kalix fick jag en sån otrolig lust till att ta mig nåt varv i spåren. Jag och pappa bestämde oss för att damma av vår skidutrustning sent på söndagskvällen. Jag blev själv förvånad över hur förvånansvärt lätt det gick för mig ändå - formen var rent åt helvete såklart men jag hade i alla fall ej glömt hur man tar sig fram på ett par skidor. Igår - måndag - hann jag även åka med Peter och Simon.L, men denna gång på djuptjärn. Det gick hyfsat bra! Bestämde mig dock att det inte var nog, jag ville åka mer! Så jag tvingade med mig min Simon som snällt tog på sig min pappas alldeles för stora pjäxor och kom ut med mig i spåren. Stackarn var trött efter den första ynkliga backen men fortsatte ändå åka med mig resten av varvet. Han sa att han aldrig mer kommer att åka skidor med mig iallfall... eller aldrig nånsin mer, haha! Allt som allt fick jag ihop 1,3 mil och det kändes sjukt bra.
Det är lite synd att snön smälter snart - även om jag mer än gärna vill ha vår så hade jag gärna fortsatt åka skidor nu när jag fått lusten tillbaka. Som den maniska person jag är kan detta intresse hålla i allt från några dagar till några månader.
Men nu så! Efter skid-SM här i Kalix fick jag en sån otrolig lust till att ta mig nåt varv i spåren. Jag och pappa bestämde oss för att damma av vår skidutrustning sent på söndagskvällen. Jag blev själv förvånad över hur förvånansvärt lätt det gick för mig ändå - formen var rent åt helvete såklart men jag hade i alla fall ej glömt hur man tar sig fram på ett par skidor. Igår - måndag - hann jag även åka med Peter och Simon.L, men denna gång på djuptjärn. Det gick hyfsat bra! Bestämde mig dock att det inte var nog, jag ville åka mer! Så jag tvingade med mig min Simon som snällt tog på sig min pappas alldeles för stora pjäxor och kom ut med mig i spåren. Stackarn var trött efter den första ynkliga backen men fortsatte ändå åka med mig resten av varvet. Han sa att han aldrig mer kommer att åka skidor med mig iallfall... eller aldrig nånsin mer, haha! Allt som allt fick jag ihop 1,3 mil och det kändes sjukt bra.
Det är lite synd att snön smälter snart - även om jag mer än gärna vill ha vår så hade jag gärna fortsatt åka skidor nu när jag fått lusten tillbaka. Som den maniska person jag är kan detta intresse hålla i allt från några dagar till några månader.