Något

Hade ett mental breakdown i fredags. Egentligen helt utan anledning, men kanske ändå inte. Slutade med att jag blev hemkörd. Ringde Anna mitt i natten som snällt kom ut för att lugna ner mig. 

Längesen jag kände så som jag gjorde, vad det nu var för känsla. Jag är fortfarande förvirrad. Har själv kommit fram till att jag tryckt undan alla känslor i hopp om att glömma dem. Självklart slutade det med att allting svämmade över och jag bryter ihop totalt, på grund utav en liten liten liten grej. Alkohol i blodet eller inte, sist jag bröt ihop såhär var på valborgs. Sist jag grät överhuvudtaget var väl då. Det är alldeles för lätt att låtsas må bra!